Elektroniken upptar en enorm del av människans liv och de senaste hundra åren har elektroniken taget ett långt steg och kommit allt längre ju mer åren går. Den första riktiga kunskapen om elektronik började gro på 1800-talet när många andra uppfinningar började ta form. Det var när exempelvis glödlampan, elmotorer samt kraftverken föddes och fick en stor genomslagskraft i hela världen. Det var dock först på 40-talet som elektroniken började ta fart på allvar och komma in i vanliga människors liv, istället för att bara begränsa sig till fabriker och hos rika personer.
Elektriciteten är betydligt äldre
Man anser emellertid att elektroniken börjar sin resa redan för tusentals år sedan, under antikens Grekland då man började upptäcka vissa enkla moment. Och redan på 500-talet f.Kr. skrev den grekiska filosofen Thales från Miletos om upptäckten att päls gav ifrån sig gnistrande stötar om man t.ex. placerade päls på bärnsten. Det var den första s.k. attraktionen mellan två föremål och man lade även märke till att bärnsten kunde dra till sig andra föremål, som exempelvis hårstrån som även kunde bidra till att det slogs gnistor om de lades alldeles i närheten eller på föremålet under en lång tid. Detta kallar man idag statisk elektricitet som även kan jämföras med när man borstar håret och får flygigt hår som dras till borsten eller handen när man vidrör det. Man har till och med hittat ett föremål från 200-talet f.Kr. I nuvarande Irak som har kallats för Bagdadbatteriet. Detta påminner om en galvanisk cell som skapar elektrisk spänning mellan elektroder.
På 1550-talet skrev en italiensk fysiker vid namn Girolamo Cardano om elektricitet i en första bemärkelse. Här lyckades han skilja på elektriska och magnetiska krafter som tidigare inte någon hade gjort och under Elisabeth I, i Storbritannien, upptäckte drottningens läkare att vissa ämnen besatt denna elektriska förmåga att slå gnistor medans andra ämnen inte klarade av samma sak som bärnstenen.
Under andra delen av 1600-talet fortsatte elektriciteten att utvecklas, tack vare Otto von Guericke som lade märke till att man kunde leda elektricitet genom en tråd till en annan via en kopp. Det var denna tyske vetenskapsman och uppfinnare som konstruerade den första elektricitetsmaskinen som senare skulle få positiva konsekvenser för framtiden. Andra kända uppfinnare och fysiker som Boyle, Isaac Newton och René Descartes fortsatte dessa forskningar och 1747 grundades en stark teori av Benjamin Franklin som uppfattade elektricitet som en vätska utan någon som helst vikt, byggd av små delar som stötte bort varandra men som samtidigt drog till sig andra material. Det var så positiv elektricitet och negativ elektricitet kom att få sina begrepp då man upptäckte att den positiva elektriciteten uppträdde där ämnet anhopades och där det förtunnades, blev det negativ elektricitet. Dock var inte teorin inte tillräcklig utan behövde utvecklas ytterligare, vilket den också gjorde.