Från slutet av 1860-talet till början av 1900-talet var fotogenlampan en uppfinning med stort U för människorna i Norden. Tack vare skenet från den brinnande fotogenoljan var man inte längre beroende av det naturliga ljuset för att kunna få saker gjorda efter mörkrets inbrott. I Norden är det mörkt nästan alltid och på den tiden var att kunna ha det upplyst på kvällarna därhemma fortfarande en fråga om klass. Fotogenet fördelade villkoren lite mera jämnt, även om oljan fortfarande kunde bränna hål i fickorna.
Ungefär vid denna tid, närmare bestämt på 1870-talet, blev också de första glödlamporna till, en innovation av Thomas Alva Edison. På grund av koltråden var glödlamporna dock inte så bra till en början. Dels var de dyra att framställa, dels lyste de svagt. Den verkliga förändringen skedde när William David Coolidge kom på att man kan göra metalltråd av volfram. Från och med 1910-talet var det bra och billigt att ha glödlampor i sina bords- och taklampor – och då inte bara för de mer bemedlade i samhället.
Metalltrådslampan hittar hem
Det räcker sällan att en uppfinning enbart är bra för att den ska få genomslag i samhället. Glödlampans popularitet fick en stark skjuts uppåt av första världskriget åren 1914 till 1918. Kriget medförde brist på importvaror. I Norden blev det mycket svårt att få tag på fotogen.
Snarare än att ge upp och låta mörkret bokstavligen lägga sig över hemmen igen gjorde man strukturella satsningar på elektricitet. Kraftstationer byggdes vid åar, älvar och bäckar. Från dessa kunde man sedan dra elektriska ledningar till byarna och städerna.
Vi som har elektriskt ljus i överflöd kan ha svårt att föreställa oss att en enda glödlampa kunde göra all världens skillnad för människorna på landsbygden, där mörkret var särdeles kompakt och omslutande. Men metalltrådslampan revolutionerade människors vardag. Man kunde läsa tidningen efter att man uträttat dagens sysslor, göra sina läxor och sitta uppe och handarbeta till sent.
Mer än en lampa i varje rum
När något förändrar livet så positivt kan man ju tänka sig att man vill ha så mycket som möjligt av det. Hur bra elektriskt ljus och glödlampan än var, var den först inget man hade mer än en av i varje rum. Det dröjde till 1930-1940-talen innan man hade bordslampor, fönsterlampor, golvlampor samt taklampor på samma begränsade yta och lät hela rummet bada i ljus. I samband med denna förändring blev både elektriciteten och glödlampan ganska så vardagliga uppfinningar man tog förgivna.
Traditionella glödlampor ett minne blott?
Lysrör, LED-belysning och lågenergilampor – enligt EU-direktiv började glödlampan fasas ur samhället och vardagen från och med 2009. I Norden har vi å ena sidan varit särskilt förtjusta i den starkt och varmt lysande glödlampan länge. Å andra sidan finns det ett mycket större utbud av belysning idag än vad det fanns när glödlampan uppfanns. Bara tiden kan utvisa vilken belysning vi i framtiden kommer se i varje hem och rum.